När tunnelbanan i Stockholm byggs ut blir minst 7,5 miljoner ton sten en restprodukt. Annica Kvint gläds åt MASSA-projektet i Stockholm, som hittat nya användningar för stenmassorna.
I en cirkulär ekonomi är allt att betrakta som en resurs. Ta de där enorma stenmassorna som blir över nu när Stockholm ska få mer tunnelbana, till exempel. Vad ska vi använda dem till?
När tunnelbanan byggdes ut på 1960- och -70-talen resulterade restmassorna i tio nya konstgjorda kullar, bland dem Hammarbybacken och Vårbytoppen. I linje med detta skulle man kunna tro att det i vår tids koncept för ”hållbar kollektivtrafik” ingick en plan för hur massorna även denna gång skulle få ett nytt liv. Men nej. Trots växande klimatutmaningar och uträkningar som visar att tunnelbaneutbyggnaden kommer orsaka minst 7,5 miljoner ton sten saknades det en plan när bygget startades.
Men bättre sent än aldrig. Sedan 2019 pågår forskningsprojektet ”MASSA – nya Metoder och konstnärliga Arbetsprocesser för Systemkomplexitet omformar Stockholms Arkipelag”. Det inbegriper såväl representanter för Stockholm stad som forskare vid KTH, konstnärer och arkitektkontoren Gaia arkitektur och Studio Erixon Aalto, och går ut på att hitta nya typer av synergier.
Deltagarna i MASSA-projektet poängterar att naturen, här i form av sten, kan bli en viktig resurs för staden. Naturen bör på alla möjliga sätt integreras, menar de. Bara genom klok användning av samtliga resurser kan vi bygga motståndskraft och resiliens mot extrem torka, översvämningar och förlust av den biologiska mångfald som är nödvändig för att ge oss gratis ekosystemtjänster. Och sten är ett bra byggmaterial.
Utvecklingen av Kolkajen i Norra Djurgårdsstaden är ett konkret exempel på hur MASSA tillsammans med Stockholms stad hittills lyckats integrera sina teorier. Här planerades ursprungligen en konstgjord ö i vattnet i form av en betongkonstruktion. Efter ett politiskt beslut i oktober 2021 ritas nu Kolkajen om. I stället för en ö fyller man ut kajlinjen med stenmassor och ersätter därmed den miljöbelastande betongen. Förutom att själva byggkostnaderna minskar blir också underhållskostnaderna betydligt lägre.
Frågan om restmassorna är komplex. Det är Region Stockholm som bygger tunnelbanan, men massorna administreras också av flera stockholmskommuner, där beslut dessutom tas av flera olika förvaltningar. Det är ju upplagt för att helhetsperspektivet ska gå förlorat någonstans på vägen, menar forskarna, som med sitt projekt också vill bidra till mer nutidsanpassade stadsbyggnadsstrategier.
Att restmassorna i Norra Djurgårdsstaden nu fraktas dit på pråm från den utökade blå linjens utgrävningar på Blasieholmen är del av en sådan. Att, enligt dagens förfarande, köra stenmassor på lastbilsflak från stadens centrala delar till avstjälpningsplatser i utkanterna, kan ju knappast ses som hållbart.
– En pråmlast motsvarar cirka 25 lastbilstransporter, och allt som allt sparar man in 50 000 lastbilstransporter, jämfört med om massorna skulle ha transporterats bort från Blasieholmen landvägen, berättar Marta Bohlmark, arkitekt på Gaia arkitektur.
Forskarna har också en idé om att använda restmassor till att skapa konstgjorda rev för att förbättra havsmiljön i Östersjön. Tanken är att reven ska återskapa habitat för fiskar, vilket också skulle kunna bidra till sportfisket.
MASSA-projektet vill kort sagt skapa attitydförändringar. Och visst är det hög tid för sådana, inte minst inom stadsbyggnadsområdet. Som ambassadör för ett mer hållbart samhällsbygge fyller forskningsprojektet en viktig funktion.